Le matin du dimanche.

Jag vaknade klockan fyra i morse och har sedan dess ätit hallonkräm med mjölk, läst DN, sett ett avsnitt av Lilla huset på prärien i vilket familjen Ingalls övertalade den sansade skäggapan i byn att Gud är ständigt närvarande varvid han återvände till kyrkobesök var söndag. Sedan drack jag mer kaffe, löste Dagens Nyheters söndagskryss och har sett lite mobbningstelevison i form av Dr. Phil vars gäster sade till överviktiga killar att de var äckliga men hade sedan inte hjärta att ge samma kritik till tjocka kvinnor utan vände sig till diplomati av typen det är trevligare att vara smal innan jag fick nog och satte mig här. Just sådana där översittare känns lite jobbiga fastän jag vet att ens egen kunskapsbank gör mig till en bättre människa än killen som besöker X3M var helg och kan nämna en bilmotors alla delar utan att blinka och konsumerar porr i paritet med min egen läsning av dagspress samt både skönlitterär och (för ett specifikt sakområde) avgränsad litteratur. Den där killen som aldrig köpt andra byxor än Levi's 501:or och som anser att Crocs är detta årtusendes bästa produkt hittills. Tänk att leva efter populärnormen; antingen säljer man sig som en mediahora eller så mobbar man ut de som verkar svagare i omgivningen, vilket för min sort då bara återstår att offa sig med ett sawed-off. Är som Andres Lokko har sagt: "Jag hade också börjat skära mig i armarna om det hade visat sig att hockeyidioten i Viksjöskolans 8C älskar Orange Juice." Det gäller för Grubbe High med, kan jag säga.
Jag tänkte att det är ju söndag och det finns ett sedvanligt litet utbud av tidsfördriv, förutom att njuta av livet vilket jag är lite av en periodare av, så jag funderade på att varför inte klippa mig lagom till sommarvärmens intåg. Eftersom jag är en händig karl som dessutom äger flera saxar så var det ju gjort i en handvändning. BAD IDEA!