Rökning förbjuden!

Idag köpte jag en bok om Sir Joshua Reynolds. Jag tycker verkligen om hans konstnärskap. Började smida ränker vad jag skall välja för ämne till b-uppsatsen till hösten innan det slog mig att Sir Reynolds levde 250 bast för tidigt för inriktningen på höstens konststudie. Efter att slagit dunster i ögonen på mig själv med tankar om uppsatsämnen som inte är realistiska märker jag ändå att det inte gör mig något. Jag har fortfarande behållning av min bok, kanske mer så än om jag exploaterat den i annat syfte än för egen vinnings skull.

Tillsammans med the ole ball n chain käkade yours truly på Subban igår och för ett ögonblick granskade jag de som passerade utanför inrättningens fönster (ett av dem som vänder sig mot Kungsan) och sedan diskuterade vi mode för en kort sekund. Ha-ha, för ett ögonblick och för en kort sekund. Det är så dåligt skrivet att man kan tro att Paul Auster är författaren och inte en språkkonnässör som jag själv. Nåväl; betraktelsen! Förutom att det fortfarande går omkring en förskräcklig mängd människor som klär sig väldigt illa så kunde vi konstatera att det rådande modet (e.g. vad de säljer på H&M, tyvärr) i alla fall inneburit att många bär kläder i ett ganska trevligt snitt, om än att de handlar på Hennes och alla ser likadana ut. Jag är själv en förespråkare för kjol men är inte någon hårdnackad motståndare till att kvinnor klär sig i långbyxor... däremot har jag även där åsikter om utformingen av plaggen. Svarta stuprörsjeans är snyggt om det är smala ben som bär dem medan trekvartslånga åtsittande jeansbyxor är oacceptabelt oavsett personens fysik. Vi enades dock om det märkliga modet som ligger för sommaren. Själv menar jag att om man kan undvika en camel toe så borde ju inte valet vara så svårt, men ändå envisas en rad tjejer med den klädmässiga styggelsen tights. När mode ändå är på tapeten; den där Sartorialist är i Stockholm just nu.

Och just det - en annan reflektion jag gjorde - rökare är verkligen plågsamt påtagliga, så irriterande intensiva när de drar bloss efter bloss och luktar hemorrojdarsel eller något äckligt adjektiv som beskriver cigarettrökens stank. Jag tycker sämre om dem än alla andra avarter av samhällets waste som sätter käppar i hjulet för en fungerande värld. "I'm looking forrward to cancer, man. I want that throat cancer, that's the best kind, you know why? You get that throat cancer, they'll give you that voice box thing, you know what I'm talking about."* Eller vad?

Igår när jag cyklade hem från jobbet passerade jag en bil och bredvid den en ambulans. I bilen satt en livlös kvinna. Ambulanspersonalen hade inte bråttom alls - inte så att de stod och drog halsbloss i smyg som om de var niondeklassare som stod bakom aulan på Grubbeskolan under det begynnande nittiotalet, och de mumsade heller inte på några Delicatobollar innan de fortsatte sitt arbete - men de tittade på kvinnan och sedan varandra innan en av dem lommade iväg till bilen igen för att hämta vad nu ambulanspersonal brukar använda för slags utrustning.

* Denis Leary - No cure for cancer