Äntligen!

Det kanske vore passande att saxa in en bild på Gert Fylking här men jag låter bli av upphovsrättsskäl. Men jag tar till ett glädjeutrop likafullt utan den överskattade gamle Diskutabelt!-bajsarens inblandning. Imorgon åker vi till föräldrarnas lantställe. ¡Mucho gusto! Jag behöver verkligen en break från alla bönder inne i stan.

Lite på arslet.

Äntligen är frugan tillbaka från Polen! Och värmen är på gång, vilket har föranlett en del dagdrömmeri. Tänk eftermiddagssolen som strömmar in genom den öppna balkongdörren och samling i soffan med var sitt glas Gérard Bertrand Classic Corbières Syrah Mourvèdre - en själv alltså i sällskap av snäckan och Mexikos svar på Dennis the menace - och diskutera regeringsformen 8 kap 2 § och 8 kap 3 § i jämförelse med ett utländsk styrelseskick, eller varför bajsmuskulaturen kan vara användbar under ett lögndetektortest. Käka vegetariska tortillas och sedan en avec i form av Sandeman's Invalid Port och ta några Bishops Finger på ballan och känna glädje över att inte sitta i bögparken och smyga i sig en halvböj medan trötta poliser inte missar många tonårsfyllor och snart är den där Explorern ett minne blott och underkuvad lagens långa arm tjackar gänget ett sexpack trefemmor från Hemköp som inte värmer lika mycket som vodkan när man sedan söker skydd i Trädgård i Norr. Men vad gör man annars när man är ung och helt fantasilös? Jag tycker verkligen inte så mycket om min nuvarande ålder som att jag är glad att jag gjort bort den jobbiga tiden av uppväxten. Det skall dock sägas att jag är helt nöjd med mitt liv, men det kanske framgår av min odiskutabla överspändhet... så som Emil i Lönneberga skulle ha blivit om han nu inte förolyckats som fjortonåring i ett knivslagsmål i Katthult en lördagseftermiddag före Mickelsmäss. Kul detta; sommar och allt!

Sjuttonde i maj månad, kanske läge att inte se någon nyhetssändning på TV ikväll då de där norrmännen (avogt folkslag delvis boende i eländig terräng vid havet) överdriver betydelsen av dagen, så som de gör varje år. Lite som valmördarnas version av Allsång på Skansen, men hela nationen deltar. Med några burkar Ringnes innanför västen, kan man tänka.

Snack i busken.

Ha-ha, alldeles nyss på SVT; Reinfeldts blick när han sade att "det amerikanska synsättet är lite annorlunda". Vad han helt klart egentligen menade var det är som att diskutera med en intorkad tallrik nasi goreng. Miljön, förresten. Jag tycker det är lite kul att det går åt helvete. Speciellt när alternativet är att leva resterande sjuttio år av mitt liv utan spänning. Fast egentligen skulle jag hellre se en linje som i populärsvensk tradition inte tar hänsyn till den fria marknaden och att regeringen genomför ett totalförbud mot bensinförsäljning och förbrukning. Så kunde man äntligen vara stolt över att vara svensk.

In the midnight hour.

Ojdå! Sitter på jobbet och slarvar på internet, ser att klockan slagit midnatt så jag gå in på bokus.com för att kolla vilken som är dagens bok för fyrtionio spänn. Slåss med mina inre demoner i några löjligt korta ögonblick innan jag bestämmer mig för att slå till. Men en bok? Det blev några konstböcker med, och de skickar säkert med en faktura på fem hundra svenska kronor. Meningen var att jag inte skall anstränga ekonomin mer, det ser lite pyrt ut just nu nämligen. Nåja, det spenderas ju faktiskt på litteratur och inte på tio-femton öl i krogmiljö. Löjligt att tänka så. Ser hellre det positiva i att författarskap mår bra av trångmål och rudimentär dårskap. Så kul för mig. Den där norska serien om Ibsen på SVT var högst lyckad, förresten.

Stiff upper lip.

Andres Lokko skriver krönika på SvD.se om mode. "Denna vilja att trivialisera modet, göra det så folkligt och lättillgängligt som möjligt är förstås fullt förståeligt. Men när du försöker eliminera elitism och snobbism från modet tar du också bort denna konstyttrings allra innersta själ." Jo, jag vet, det är ju det som jag har sagt gång efter annan. Kanske skall sluta bry mig? Gå tillbaka till inredningskritik istället.

Bränn alla furumöbler!

Pauvre Suède, pauvre futur.

Gårdagens fika hos släkten i Haga gav mig en del huvudbryderier som jag vill sätta på pränt så jag får det ur mig, sedan är det inte något kritiskt förhållningssätt utan bara en ren betraktelse som jag har gjort. Vid kaffet diskuterades det friskt om människor som färdas på olika typer av fordon. Själv menar jag att bara efterblivna människor begagnar sig av motoriserade fordon som fritidssysselsättning. Jag gjorde jämförelsen mellan skotrar och mopeder men blev snabbt avsnäst som en orutinerad debattör, varvid jag tystnade i diskussion ifråga, det kändes menlöst att fortsätta. Istället jämfördes skotrar med båtar och motorcyklar. Ja? Som mopeder, jag sade ju det. Bara slösinnade människor som försöker leva ett tonårsliv fastän de befinner sig i vuxen ålder begagnar sig av motoriserade farkoster, fordon eller gräsklippare. Samma människor som är över tjugofem år gamla och springer runt i huvtröjor, mjukisbyxor och Crocs i utomhusmiljö. Samma människor som inte har någon identitet så de köper en paketlösning som säljs av Aftonbladet eller något fackförbund, eller en kombination av de båda. De som ser på Hey Baberiba på TV4 och röstar fram det som årets roligaste program. De som använder uttryck som skinn på näsan, självständig och Linda Bengtzing på en veckobasis. De som ignorerar sin omgivning bara de själva får känna vinden fläkta i håret, se solen gnistra på snövidderna medan man susar fram i femtio km/h. Det vill säga de som kör båt, skoter, motorcykel eller moped. Endast mopedåkaren är ung tonåring och kan skylla sin dumhet på outvecklad social kompetens. Ok, jag hade fel! Skoteråkare, båtförare och bensindriven gräsklipparkörare är snäppet dumdristigare än mopedisterna. Den samling människor i samhället som håller tillbaka utvecklingen. (Men det är klart, det genererar ju arbetstillfällen att livnära dessa bonnläppar*.) Vad jag vill säga är att den del av befolkningen som inte tar hänsyn till andra inte är att anklaga eftersom de inte är vid bättre vetande. Det är statens sak att lägga extra skatter på det som besudlar vårt land. Tänk på att det här kommer från en person som har en väldigt liberal hållning till förbud. För att förtydliga mig kan jag säga att jag anser att många förbud motverkar sitt syfte eller att de är så hycklande att de inte kan rättfärdigas även om tanken är god, exempelvid relationen alkohol och droger. Eller tycker det är fel att skjuta ihjäl kaninungar (kom igen, för att det är kul) men sedan gladeligen sätter tänderna i en lammkotlett. Det är samhället det är fel på, no doubt. Men för varje gång man försvarar de som lever enligt förkastliga normer så rättfärdigar man allt det andra.

[Konstpaus]

Jag tycker egentligen inte det. Ett intressant tankeexperiment, dock. Men man kan inte bortse från syllogismlagen och dra allmänna slutsatser ur två särfall. Nåja, jag ville bara reflektera över gårdagen.

* En bonde är inte nödvändigtvis en person som ägnar sig åt det där medeltidsyrket som innefattar en bondgård och/eller åkrar och/eller djur. En bonde kan lika gärna residera i Vasastan i Stockholm. En bonde är en person som blandar amerikansk white trash-kultur a la Christina Aguilera med svensk förnumstighet typ Vänsterpartiet och ingen som helst insikt om sin egen osmaklighet. En bonde är en person som saknar allmänbildning. Som gladeligen tar till sig vilken gruppidentitet som än erbjuds om det så är förfesta i krogkön eller sola bland stekare och dumma tjejer på Bettnässand, som inte reflekterar över sitt eget förhållande till kläder och som tycker att höga hus oavsett arkitektonisk utforming är "coola". En bonde är en person som Peter Siepen eller David Beckham. Sedan att yrkesverksamma bönder i form av markägare söder om Umeå sätter käppar i hjulet för järnvägens framfart ger mer tankar om avskjutning av reaktionärerna än fortsatt utredning av deras jävla sumpmark som det skall byggas lite på. Jag menar, bönderna ställer ju själva gladeligen upp när älgstammen skall begränsas så varför inte ge älgarna samma möjlighet? Skall gå ut i skogen imorgon och bedriva lite lobbyverksamhet hos skogens konung. Behöver vi verkligen så många gnällspikar? Snart hänger Hälge i ett gathörn i Degernäs med en Glock. Pop-pop-pop, goes the nine.

A new low.

Frågan är om jag har något att skriva om egentligen så jag fyller på med senaste nytt från mp3-spelaren. Det som varit denna dagens musik.

Assembly Now
Klaxons
The View
Working For A Nuclear Free City
Clarky Cat
Texas Radio Band
Huw Costin
Rumble Strips
Paul Weller
The Players
The Vitamins
The Longcut
Young Knives
The Automatic
The Rakes
Polytechnic
The Dead 60s
Harrisons
The Chalets
Pop Levi
The Rifles
Little Man Tate
To My Boy
The Recovery
New Young Pony Club
The On Offs
New World Record
The Pollinates
Jackson Analogue
Joana And The Wolf
Shit Disco
The Race
Snowball Fight In The City
Blur

Jo, jag har hakat upp mig på en tre-fyra saker idag som verkligen stör mig som fan. Dels att invandrarfamiljer inte får stöd då det kan uppfattas som rasism att markera sitt missnöje gällande barnaga (någon olycklig människa har räknat på att barnaga är procentuellt vanligare i familjer som migrerat hit, i.e. alla invandrare slår sina barn). Ungefär som att inte någon vågar säga ett knyst om man anar olyckliga familjeförhållanden när den alkoholiserade pappan som alltid har jeansväst på sig, när han hämtar sina barn efter fritids fastän det är mamman som har vårdnaden om barnen, men hon är lika alkoholiserad, men det är inte någon grund för en anmälan då man till varje pris undviker en verbal konfrontation med den alkoholiserade pappan. Han har ju säkert ett hetsigt temperament. Att myndighetsutövning i Sverige endast kommer under lupp när det handlar om Janne Josefssons grävande arbete men då är det ju inte heller den egentliga sanningen som visas. Fastän det är bättre att en keff journalist undersöker saken än att det beror. Att alla andra sväljer kvällstidningarnas vinklingar och halvsanningar. Att vi är en nation som befolkas av en ganska mesig jävlar anamma. Alltså inte någon ryggrad alls. Jag säger som den Bill Bailey, fastän jag försvenskat hans komik. "Som folk präglas vi av melankoli, men vi förblir skoningslöst käcka och är svaga för excentriker, fylleslag och planlöst våld. (...) Vi har inga naturliga fiender, fast grävlingar bits. Och igelkottar som äter honung kan ramla ned i huvudet på en. Man kan få ett getingstick i underläppen och när man ringer sjukvårdsupplysningen förstår inte någon vad man säger. Man tas för en snuskhummer, hamnar i en straffkoloni på Mars där man slutligen vinner arbetarnas förtroende och blir fri. På plussidan... har vi IKEA."
Sedan är jag lite upprörd över en hel hord andra saker, men det är delvis på grund av Irakkriget så det känns som att det spelar bugger all roll att diskutera det. Preaterea censeo USA esse delendum. När jag ändå var inne på att förvränga andra människors uttalanden för att det skall passa min egen agenda.

Jag borde plugga, det är något som jag nästan alltid känner glädje över! Jo, just det, konst förresten! Är det konstigt att amerikansk film är usel underhållning och lika intressant som en tysk reklamfilm för kakaorik choklad. Ovanför lejonet som ryter, ni vet den där som MGM har använt och alla är förtjusta i, står det Ars gratia artis. Konst för konstens skull. Såg förresten ett avsnitt av Mythbusters när de bräckte gamla Hollywoodskrönor från de gamla westernfilmerna. Med en artonhundratalspicka gick det inte att skjuta ett hål genom en silver dollar från samma tidsperiod. En revolver från den tiden kunde inte heller skjuta av ett rep, om man nu vill göra detta för att rädda någon som skall hängas. Busted! Och, konst för konstens skull? Osmakligt!