Chav city.

I sällskap med Syndikalisten tog jag en fika på Schmäck och var påpassligt där när Mattias & Everyday Mistakes soundcheckade så det blev fem låtars underhållning till kaffet. Sucrerie des orielles, som jag brukar säga. Skönt annars att komma bort från upper uniside, det känns som att jag har levt med plugget dygnet runt på slutet. När jag cyklade hem så såg jag ovanligt många tjockisar i träningsovarallsjackor, men reflekterade inte över detta så mycket, det är ju trots allt Umeå och staden omgärdas av bönder.

Appropå bönder, jag läste i Dagens media att Sundsvall (en håla någonstans i Medelpad) har tagit patent på att få kalla sig Norrlands huvudstad. Ni vet, det som Umeå använde som epitet i en tjugo år gammal reklamkampanj. Det är så typiskt för lantisen, detta lillebrorskomplex som de har i Sundsvall.

Rökning förbjuden!

Idag köpte jag en bok om Sir Joshua Reynolds. Jag tycker verkligen om hans konstnärskap. Började smida ränker vad jag skall välja för ämne till b-uppsatsen till hösten innan det slog mig att Sir Reynolds levde 250 bast för tidigt för inriktningen på höstens konststudie. Efter att slagit dunster i ögonen på mig själv med tankar om uppsatsämnen som inte är realistiska märker jag ändå att det inte gör mig något. Jag har fortfarande behållning av min bok, kanske mer så än om jag exploaterat den i annat syfte än för egen vinnings skull.

Tillsammans med the ole ball n chain käkade yours truly på Subban igår och för ett ögonblick granskade jag de som passerade utanför inrättningens fönster (ett av dem som vänder sig mot Kungsan) och sedan diskuterade vi mode för en kort sekund. Ha-ha, för ett ögonblick och för en kort sekund. Det är så dåligt skrivet att man kan tro att Paul Auster är författaren och inte en språkkonnässör som jag själv. Nåväl; betraktelsen! Förutom att det fortfarande går omkring en förskräcklig mängd människor som klär sig väldigt illa så kunde vi konstatera att det rådande modet (e.g. vad de säljer på H&M, tyvärr) i alla fall inneburit att många bär kläder i ett ganska trevligt snitt, om än att de handlar på Hennes och alla ser likadana ut. Jag är själv en förespråkare för kjol men är inte någon hårdnackad motståndare till att kvinnor klär sig i långbyxor... däremot har jag även där åsikter om utformingen av plaggen. Svarta stuprörsjeans är snyggt om det är smala ben som bär dem medan trekvartslånga åtsittande jeansbyxor är oacceptabelt oavsett personens fysik. Vi enades dock om det märkliga modet som ligger för sommaren. Själv menar jag att om man kan undvika en camel toe så borde ju inte valet vara så svårt, men ändå envisas en rad tjejer med den klädmässiga styggelsen tights. När mode ändå är på tapeten; den där Sartorialist är i Stockholm just nu.

Och just det - en annan reflektion jag gjorde - rökare är verkligen plågsamt påtagliga, så irriterande intensiva när de drar bloss efter bloss och luktar hemorrojdarsel eller något äckligt adjektiv som beskriver cigarettrökens stank. Jag tycker sämre om dem än alla andra avarter av samhällets waste som sätter käppar i hjulet för en fungerande värld. "I'm looking forrward to cancer, man. I want that throat cancer, that's the best kind, you know why? You get that throat cancer, they'll give you that voice box thing, you know what I'm talking about."* Eller vad?

Igår när jag cyklade hem från jobbet passerade jag en bil och bredvid den en ambulans. I bilen satt en livlös kvinna. Ambulanspersonalen hade inte bråttom alls - inte så att de stod och drog halsbloss i smyg som om de var niondeklassare som stod bakom aulan på Grubbeskolan under det begynnande nittiotalet, och de mumsade heller inte på några Delicatobollar innan de fortsatte sitt arbete - men de tittade på kvinnan och sedan varandra innan en av dem lommade iväg till bilen igen för att hämta vad nu ambulanspersonal brukar använda för slags utrustning.

* Denis Leary - No cure for cancer

He puts the bone in zamboni.

Den akademiska fortbildningen innebär för tillfället att jag har två uppsatser att skriva, parallellt, inom två ämnesområden. Vad gäller min studie i etnologi så är denna b-kursen egentligen en ren fortsättning på ett tankesätt som jag levt med under en längre tid och skrivandet av en analysmodell är således inte något som ger en endorfinkick av mått mätt likt adrenalintillströmning i sammanhang där fotbollskravaller förekommer. Idag skall jag dock debattera min konststudie i detalj med institutionens kollegium och jag känner mig inte alls förberedd på ett sätt som jag är tillfreds med. Till saken hör att jag är bedrövligt nära ett genombrott i syftesformuleringen, men inte nått fram dit än. Med kniven på strupen, eller? Nej, egentligen inte. Jag är långt från den kallsvett som Orup känner minuterna innan ett scenuppträdande när han börjar stamma okontrollerat men det vore trevligt att få saken ur världen. Jag har haft svårt att greppa känslan än men en del av mig tycker att det skall bli skönt med sommaren då jag inte kommer att läsa mer än tio poäng, eller 15 enligt Bologna. Filosofihistoria och Logik och kritiskt tänkande. Två timmar kvar till mötet med fakultetens företrädare - dags att skriva ned nåt!

Det är tydligen världsmästerskap i ishockey just nu, något som passerat mig nästan obemärkt. Men det är ju först när de smutsiga finländarna blir tvingade till underkastelse som intresset hos mig tar fart. 4-3, ni vet vad jag talar om.

Prototypisk nominal juxtaposition.

Läser i VF att en man någonstans i fjällvärlden kommenterar något med "peta fjällborna i ögat med en kvist" när han skall förklara hur regeringen gjort befolkningen på vischan orätt. Det svenska språket är allt generöst med explicita morfosyntaktiska markörer, om man bara tar sig tid att svänga sig med tungvrickningar och definierar problemområdet. Eller kanske hellre i detta fallet (med tanke på vuxentidningsackumulatören i glesbygden) att man är ofrånkomligt eftersatt inom området på grund av svårmod i den sociala färdigheten.

I en tillbörligt ortodox gabardinbyxa.

Efter att jag skickat iväg en beställning på några kläder gjorde jag en skadekontroll på den ekonomiska fronten och fann mig utblottad vid nästa månadsskifte. Nåja, en luttrad kapitalist som en själv har levt som en kyrkråtta ett antal gånger förut. Dock inte när jag levde i källarhålan på Haga South, vilket trots den påskinande påverheten i tvättstugan/replokalen vilken nyttjades som lägenhet inte innebar att jag själv saknade likvida medel att leva med. Tvärtom så var hyran satt efter den standard i vilken jag härbärgerade och inkomsten för en ung arbetsskygg herre som jag själv räckte gott och väl till dåtidens lyxkonsumtion från butikerna runt järnvägstorget. Det kan förvanskas som en tillfälligheternas nyck att jag nu drar mig till minnes umgänget med den visionäre gossen som är känd på stritan som U1, men det är helt klart en förekommen anledning att detta ämne kommer på tal, för idag fann jag den där renegade kusinen på detta porrindustrins flaggskepp: the world wide web. Vår komplicerade relation förklaras kanske bäst av att jag plötsligt blev sugen på en liten slurk öl varpå kylskåpet utbjöd den sista flaskan Abdij van Leffe för att råda bot på den saken. Medan jag snokade vidare på nätet i jakt på en Jack Russelvalp.

Äntligen har de där efterblivna skräddarna i Skottland skickat iväg min vinterrock som jag haft där för att justera detaljer i plagget. Storleken, framför allt.

Une journal intime qui tente de rénover l'idéal libéral.

Första maj! Suck, jag antar att det innebär att det inte går att ögna igenom en enda nyhetsportal då de där röda dominerar all media med sin fantasiskapelse arbetarklass. Det går inte att jämföra det lönemässiga glappet till den privata sektorn med vad smulor det egna fackförbundet förhandlat fram åt en och sedan hävda att samhället är orättvist på grund av denna skillnad. Samhället är orättvist på grund av föreställningen om att ideologiska skäl ligger till grund för att förhindra en privatisering av den offentliga sektorn. Samhället är orättvist därför att det fackförbund som förhandlar fram löner är anslutet till ett politiskt parti och går det partiets ärende medan arbetstagaren blir lurad med en ganska genomskinlig men lättköpt argumentation om arbetarklassens behov av identitet. Ideologierna är förlegade men det saknas vilja att förändra, inte så mycket för att alternativ till hundraåriga gamla mossiga tankegångar är svårformulerade men därför att makt inom det röda blocket grundar sig på föreställningen om att alla tillhör en pöbel som leds av några få personer, vilka fattar beslut med pöbelns bästa i åtanke. Jag sitter inte och fabulerar, snarare förenklar för att den lättlurade pöbeln skall förstå. Men efter år av indoktrinering i skolväsendet, i vården och i arbetsmarknadspolitiken så vänder sig pöbeln mot kritikern och argumenterar med urvattnade one-liners. Alla är lika! Jaså, men vissa verkar vara mer lika än andra (så tackar vi George Orwell för den) och hjärntvätten är så pass omfattande så när arbetarklassen ifrågasätts har den inpräntade ideologin en insikt om rättvisa som snarare liknar ett förståndshandikapp mer än konkret kunskap om genomtänkt gruppdynamik.

Jo, jag måste passa på att hylla Hugo Chávez för den exemplariska viljan att göra vad han tror är rätt snarare än att kompromissa med fantasilös världspolitik.

Truismers förgänglighet.

När nyheterna är en del av morgonrutinen är det sällan jag höjer på ögonbrynen när ett toppresultat levereras efter man tagit sig an de små nutidsorienteringar som finns upplagda, däremot är det ganska kul att se hur SvD försöker sig på ett retoriskt grepp att förmedla sig som en nyhetsportal i tidens anda genom ett ungdomsspråk som vore det en del av någon av de evinnerligt dåliga Beck-filmerna; Grattis, du är en nyhetsnörd! Det saknas verkligen en trovärdighet i den småironiska komplimangen när det kommer från flaggskeppet i Schibstedkoncernen, samma omdöme i en annan tidning i samma koncern hade inte väckt någon förvåning (men om man inte spikar en nyhetsutfrågning i Aftonbladets regi är det väl snarare förenat med ett virituellt spöstraff).
De senaste nyheterna däremot är inte så mycket att kommentera, jag känner mig ganska trött på att pådyvla min omgivning en slags moralisk upphöjdhet eller genomtänkt demagogik. Jag sade redan när Paul Wolfowitz tillträdde som Världsbankschef att det inte var en bra idé, nog för att jag fruktade ett mer långdraget maktmissbruk av den mannen än vad som nu blev. Annat stoff som bör nämnas är att det inrikespolitiska dravlet om kvotering börjar ta sig allt allvarligare som ett politisk lagförslag i andra europeiska nationer. I och för sig kan jag nog anta att sydeuropeiska länder kan lära en hel del från sådana hot om förmynderi, men som förespråkare för liberalismen i industriländer så tror jag inte på den egentliga genusregleringen av arbetsmarknaden. Allt snack om att kvinnor inte har möjlighet till att göra karriär saknar substans när det går alldeles utmärkt att lämna bort ungen på ett slumpvis valt daghem under arbetsdagen. Man väljer själv sina prioriteringar! Det där snacket om att vi är mest jämställda här i gamla Svedala är ju inte helt oväntat en liten lögn - den gamla kolonin Norge toppar listan på antal kvinnliga styrelseledamöter. Men det är ju ända bara norskar; Moltas Eriksson hade onekligen koll på saker.

Det sägs ju att man inte ska generalisera och säga till exempel att Tyskland ej är bra.
Det ska man inte heller i allmänhet jag tror, men detta gäller inte om det land där norrmän bor.
Norge, Norge, det är ett ruttet land.
Norrmän, norrmän, ett jävla rövarband.
Norrmän, norrmän, dom fiskar dålig torsk.
Så om du ser en slisk och han stinker rutten fisk.
Är han utan tvivel norsk.

Med tanke på dagens kulturella vomiteringsframkallande populärnöje - folksamling kring stor eld - så var det inte förvånande att se en löjligt stor andel cabrioletbilar i trafiken. Tänk den massiva hjärnkapacieten i arbete innan de begav sig ut på en cruising, eller vad nu landsortsbefolkningen kallar det när de kör en snoning. Fem grader varmt, kom låt oss köra omkring med vinden i håret! Nåja, det är ju dessa dagar som bönderna kommer in till staden för att ta del av det som man saknar ute på vischan. Liveframträdanden från uttjatade popband, fönstershopping i de flesta affärer (men nog tar de sig tid att fjanta runt i timtal i byggvaruhusen Jula och K-Rauta och vad de nu heter) och bondens största nöje över alla andra när denne besöker staden; rättfärdiga för sig själv att det är i sin ordning med ett skandalöst uppträdande i andra människors sällskap genom att referenra till traditionellt firande på valborgsmässoaftonen. Det är därför som jag ifrågasätter alla situationer när det anses vara ett allmängiltigt förfarande att umgås med människor som saknar farstu.

Dagens höjdpunkt för mig har annars varit när jag - efter att slösat bort någon timme på att söka runt på google efter än det ena än det andra - hittade en sida som innebär något slags dejtingförfarande på internet, och en kvinna där presenterar sig som följer: Verkar söka det omöjliga i livet - fulländad kärlek mellan man o kvinna.
Vad glad jag är att jag aldrig har träffat den människan (för den som undrar så bor hon tydligen i Borås).

Känns bra att SVT har den goda smaken att sända ljuva musikaliska toner framförda av en manskör, i detta fallet the original gangstas från Lund. Skall inte ägna en tanke åt att fundera över gymtränade charvers som solar i linne vid sjön på campus i denna staden medan jag njuter av våren genom TV-rutan.

Det slog mig att trots att jag försöker att inte framhäva mig själv som en prestigebubbla så faller jag ibland på eget grepp. Som min förra blogg där jag länkade till sidan bokhora vilket jag vid närmare eftertanke gjorde mer för att sidans namn är lite buskis än att jag verkligen tog till mig av de rent genomuselt skrivna recensioner och litteraturtips som publicerades där. Det är inte lätt att vara pretentiös* när det är så lätt att en så karaktärsfast gestalt som jag själv bär upp faller samman på grund av små misstag som exempelvis förhastade blogglänkar.

* Att inte försöka vara originell genom vintagekläder från källarbutiker utan att vara medveten om att vintagemodets originalitet faller på dess popularitet och således istället klä sig med stil istället för identitetssökande gruppmentalitet.