Nous ruinerons le futur.

Idag såg jag att man på www.vk.se kan rösta på Umeås vackraste burspråk. Det gav mig anledning till att fundera över denna norrländska pärla och intellektuella högborg vid den mäktiga floden. Jag gillar Umeå - det är därför som jag bor här! Jag tycker bara inte om de flesta människorna i staden.

Först och främst: debatten som rasar om och om och om och om och om och om och om och om och om och om igen som handlar om att det inte är en bra idé att bygga hus högre än fem våningar. För tänker man "höghus" så tänker man någon nyklassicistisk New York-kloss i sten, eller ännu värre helt i glas. Byggnader som inte har någon själ. Varför inte bygga hus i trä? Jag kan omöjligt tänka mig att ingenjörstekniken och träindustrins know-how om brandrisker har helt stagnerat i utveckling så att även fortsättningsvis, för att minimera brandrisken, så planteras björkar längs gatorna för att det är ett träslag som besitter magiska egenskaper (exempelvis i den nya filmen Harry Potter och den onde näverslöjdaren). Ta till exempel Ön! Om man nu vill ha ett landmärke och inte bara en samling hus så lämpar sig Ön alldeles utmärkt, det är ett stort ställe. På norra spetsen ser jag gärna en bebyggelse starkt inspirerad av Gamla stan i Stockholm blandad med Montmartre i Paris, men helt i trä. Detta skulle kunna gå över i en vacker park och lite mer Martha's Vineyard i stilen. Ändå kommer den nuvarande befolkningen kunna bo kvar i sina fula små hus omgärdade av barrskog och sly. Men för att återgå till intresset för trähus. Vadå vackra gamla trähus? Umeå har mig veterligen högst femtio stycken av den typen varav tio står på friluftsmuseet Gammlias mark. Flerfamiljshus i trä från trettio- och fyrtiotalet är inte vackra. Definitivt inte de som är byggda senare än det. Att tro något annat är det säkraste beviset som finns på att man är dum i hela jävla huvudet.

För att tillfredsställa byggbranschens men kanske framför allt fastighetsägarnas självbedrägliga sinne för progressiva byggnader föreslår jag att man bygger ihop regementsområdet (av någon avskyvärd anledning döpt till Umestan) med Ersboda, och gör det i den mest storslagna arkitektur i art neuvo/jugendstil som definitivt kommer att locka allt och alla från världens fulaste hockeyspelare Peter Forsberg till Förenta nationernas förre generalsekreterare Kofi Annan att flytta till Umeå. Allt handlar inte bara om visioner och idéer om småstadskvalitet utan framtidstänkande, för att inte säga mitt otroliga business sense för att locka entrepenörer hit. Gärna entrepenörer med en genbank likt den vackra libanesiska, den etiopiska och den colombianska. För socialbidragstagare (nej ursäkta, det skulle ni ju aldrig sänka er till, men däremot säljer mamma och pappa av lite skog för att försörja er) från Skellefteå, Vilhelmina och Luleå för att inte tala om Gällivare, det känns som att det inte behövs så många fler Norrlandsmongon för att tillintetgöra livsglädjen för att inte tala om näringslivet i staden som jag bedyrar som den vänaste av medelstora svenska städer (förutom Uppsala, Gävle, Norrköping samt Örebro).