Äntligen är frugan tillbaka från Polen! Och värmen är på gång, vilket har föranlett en del dagdrömmeri. Tänk eftermiddagssolen som strömmar in genom den öppna balkongdörren och samling i soffan med var sitt glas Gérard Bertrand Classic Corbières Syrah Mourvèdre - en själv alltså i sällskap av snäckan och Mexikos svar på Dennis the menace - och diskutera regeringsformen 8 kap 2 § och 8 kap 3 § i jämförelse med ett utländsk styrelseskick, eller varför bajsmuskulaturen kan vara användbar under ett lögndetektortest. Käka vegetariska tortillas och sedan en avec i form av Sandeman's Invalid Port och ta några Bishops Finger på ballan och känna glädje över att inte sitta i bögparken och smyga i sig en halvböj medan trötta poliser inte missar många tonårsfyllor och snart är den där Explorern ett minne blott och underkuvad lagens långa arm tjackar gänget ett sexpack trefemmor från Hemköp som inte värmer lika mycket som vodkan när man sedan söker skydd i Trädgård i Norr. Men vad gör man annars när man är ung och helt fantasilös? Jag tycker verkligen inte så mycket om min nuvarande ålder som att jag är glad att jag gjort bort den jobbiga tiden av uppväxten. Det skall dock sägas att jag är helt nöjd med mitt liv, men det kanske framgår av min odiskutabla överspändhet... så som Emil i Lönneberga skulle ha blivit om han nu inte förolyckats som fjortonåring i ett knivslagsmål i Katthult en lördagseftermiddag före Mickelsmäss. Kul detta; sommar och allt!
Sjuttonde i maj månad, kanske läge att inte se någon nyhetssändning på TV ikväll då de där norrmännen (avogt folkslag delvis boende i eländig terräng vid havet) överdriver betydelsen av dagen, så som de gör varje år. Lite som valmördarnas version av Allsång på Skansen, men hela nationen deltar. Med några burkar Ringnes innanför västen, kan man tänka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
emil i lönneberga blev ordförande för nykterhetsföreningen. en redig man.
Snack! En skandal dock när Ida blev upphånglad bakom ladugården av den där oborstade Olle i Sörgården.
Ladugården - asfaltsbarnets uttal av laggår'n.
Nils känner du till att dina meningar är sjuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuukt långa?
Alex, jag är medveten om detta faktum. Det är till och med en medveten strategi från min sida.
Jasså? Berätta mer!!?
Jag försöker se det här utöver skrivandet om vem jag är och vad jag gör, för jag anser inte att det utgör en tillräckligt intressant bas för en offentliggjord dagbok av detta slaget. Lite som du skrev på Aftonbladetbloggen - att man kan ifrågasätta varför man bloggar från olika städer om nu bloggens innehåll inte rör den stadens kulturella strömningar. Jag vill egentligen ifrågasätta hela bloggandet som populärfenomen! Nog för att jag faller i fällan och spaltar upp en traditionell dagboksform vid vissa tillfällen (typ Kära dagbok, idag har jag ätit pannkaka, eller blivit förbannad på Vänsterpartiet). De långa meningarnas agenda är ett försök till att bryta upp det traditionella dagboksskrivandet med en okonventionell stil. Den här sidan är alltså mer eller mindre ett experiment från min sida att se hur människor förhåller sig till ett annat språk än de är vana vid (ett språk levererat via gratistidningen Metro, Liza Marklunds böcker och/eller den intetsägande TV-tablån). Jag är intresserad av språk men även av att utmana normer och allmängiltiga föreställningar. Plus att jag är ganska dryg också, och stavar nog hellre det som 'jaså' än vad du skrev. Hyvens!
En annan sak jag försöker driva igenom är att skriva med glimten i ögat utan att använda ;) och :) och :p och ::)UE()"EHJBEQ::::)))##"# och vad nu otyg som verkar vara praxis vid datoranvändande.
Skicka en kommentar