Kulturhuvudstad... my arse.

För fan, det finns ju inte ens en utomhusteater i Umeå! Tänk er själva vilken tillgång för det haltande kulturlivet att placera en amfiteater vid Hamptjärnsberget. Det är bara att schakta bort skog på en yta i storleksordningen två fotbollsplaner så att man slipper en veritabel insektsarmé vid - vad jag hoppas - en otroligt bra uppsättning av Tartuffe. Stadens tillgång på scener för en kulturell variation är idag skrattretande. Där finns Norrlandsoperan och Idun, om man nu inte räknar in Scharinska villan i det gänget. Andra mötesplatser för interaktion mellan människor och åskådan av en föreställning, uppsättning eller utställning är knappast i nivå med vad som kan räknas med i denna kontext. Men O'Leary´s behövs väl, men inte för sin arrogans utan för att någonstans skall ju alla stolpskott samlas.
Appropå, det är brännbollsyran/lyranvadfandetnuheter, idag igen. En onykter säkert inte attraktiv tjej talar på någon slags nordvästerbottnisk kustdialekt nere på gården och hennes rotvälska sipprar in genom den öppna balkongdörren. Vad kul att lära mer om hennes kväll igår och missödet med flintasteken. Jag hoppas att hon dör! Så att blir det en händelse denna helgen för hennes vänner att komma ihåg, menar jag, inte bara ännu en fest som bockas av i raden av meningslösa händelser i deras meningslösa liv.