I sällskap med Syndikalisten tog jag en fika på Schmäck och var påpassligt där när Mattias & Everyday Mistakes soundcheckade så det blev fem låtars underhållning till kaffet. Sucrerie des orielles, som jag brukar säga. Skönt annars att komma bort från upper uniside, det känns som att jag har levt med plugget dygnet runt på slutet. När jag cyklade hem så såg jag ovanligt många tjockisar i träningsovarallsjackor, men reflekterade inte över detta så mycket, det är ju trots allt Umeå och staden omgärdas av bönder.
Appropå bönder, jag läste i Dagens media att Sundsvall (en håla någonstans i Medelpad) har tagit patent på att få kalla sig Norrlands huvudstad. Ni vet, det som Umeå använde som epitet i en tjugo år gammal reklamkampanj. Det är så typiskt för lantisen, detta lillebrorskomplex som de har i Sundsvall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vadå lillebrorskomplex, dom kan ju få låtsas att dom är det om dom så gärna vill.
Komplex just därför, de vill vara något annat än den lilla skitstad de är. Så som alla charvers tror att de betyder mer än de egentligen gör.
"Sucrerie des orielles, som jag brukar säga."
Hmm...efter din uppvisning som den fransktalande tomten for nagra jular sen vet jag att din franska suger ungefar lika hart som min spanska. Dvs en hel del. Jag har dock ingen ursakt utan borde val vara hyfsad vid det har laget. Min sprakliga karriar kommer nog att stanna vid svenska, engelska och rovarspraket. Att kommunicera med folk genom tal ar dock grymt overskattat. Det gar skitbra att peka.
Skicka en kommentar