Shaft.

Följande text är ett utbrott mot dålig smak mer än politisk tillhörighet! Personer som kan ta illa upp är de som finner nöje i Evert Ljusbergs humor, tycker Robert Broberg är en störtskön underhållare och som sett alla avsnitt av Så ska det låta och dessutom har en åsikt om bytet av programledare från Peter Harrysson till Peter Settman. Jag bryr mig faktiskt inte om populistisk politik och fikarumsdiskussioner på lågstadieskolor, möjligtvis finner jag det som ett störningsmoment men inte mer än myggor på en fin sommardag. Men jag skrev texten och skall frångå min egen inställning till författarskap (att det publicerade skall vara genomtänkt) utan vill stället ge den en nyans av mitt eget temperament genom att redan nu säga att jag var nära race car red off the fucking chart småirriterad på politik efter debatten kring vårbudgeten.

Pengar är papper! För att leva ett gott liv handlar det om inställning - att inte måla fan på väggen, skulle man kunna säga. Eller att inte gnälla om påhittade scenarium som hypotetiskt kan innebära att ens liv inte fortsätter att vara jämnjävligt utan faktiskt halkar ned ett pinnhål ytterligare. För det är med den inställningen som jag tror de flesta tar sig fram i livet; inte säger man det högt men nog tänker många att om man ändå kunde slappna av och inte behövde oroa sig för att halka ned ett pinnhål! Kanske är det att komma med förutfattade meningar men efter ett par år med Umeå kommun som arbetsgivare upplever jag att det är en ganska allmängiltig inställning hos medlemmarna i fackförbundet Kommunal. Det är verkligen en förutfattad mening att tro att alla inom Landsorganisationen har denna attityd (utom Vanja Lundby-Wedin, som tjänar mer pengar än andra LO-anslutna) men var man än vänder sig och någon med röd partifärg yttrar sig så handlar det om att vara negativ inför framtiden. Jag säger det igen: pengar är papper! Min egen lycka är inte avhängig hur mycket pengar jag har. Det är vad jag köper för de pengarna. Nog för att jag är billig i drift vad gäller mat, jag planerar klädinköpen noga, men det är ändå handel av varierande slag som skänker en viss glädje. Det är sällan som jag hyr film och äter chips - lyxkonsumtion för vissa, medan andra ser det som det enda roliga sedan de bildat familj och krogrundorna blivit allt mer sällsynta - och jag har sedan länge tappat räkningen på hur många månader som gått sedan min senaste kväll på lokal. Det som skänker kvalitet är likt idag när jag köpte litteratur för tusen spänn. "Herregud", tänker den fackanslutna frånskilda kvinnan på fyrtiosju år med tre barn som hon säger sig älska mer än allt annat men sedan är så glad att slippa de helger då de bor hos pappan och hon själv kan ta på sig kjolen och jeansjackan från KappAhl och supa sig plakat på Lottas krog, "böcker för tusen kronor - vem har råd med sådan lyx?" Sedan tar hon fram ett kilo korv från frysen och gör någon fruktansvärd måltid som hon säljer in hos sina olyckliga barn med 'husmanskost är bra mat' alternativt 'det är vad Nigella Lawson lagade på tv igår, Nigella som är så härlig', och hon funderar hur någon kan lägga tusen kronor på böcker och sedan tar hon bilen till kiosken, hon tar bilen till affären, hon tar bilen till jobbet, och hon tar bilen till sina vänner för att dricka vin på förfesten innan de går vidare till Lottas, när barnen är hos pappan. Och hon klagar på livet och är aldrig riktigt nöjd, för bensinen är så dyr och det är svårt att unna sig någon vardagslyx och att en person som lägger tusen kronor på böcker måste ha växt upp med silversked i både munnen och arslet och hur skall en kommunalanställd kvinna någonsin ha råd att lägga ut tusen kronor bara sådär? Frågan är kanske snarare hur fritidssysselsättning ses som en rättighet medan arbetet - som man säger skall vara en rättighet - inte utförs med en inställning som kan anses stå i paritet till den ideologi som driver förespråkarna för att behålla arbeten inom den offentliga sektorn. För vad, om inte ideologisk princip, driver den pöbel som lägger sin röst på röda partier? Det kan fan inte vara sakkunskap! Men trots att jag svänger mig med demagogisk retorik så är jag inte så mycket kritiskt till avvikande (eller i det här fallet - efter senaste TEMO-undersökningen - majoritetens) åsikter som jag har svårt att förstå hur man kan försvara okunskap och liksom sträva efter att upprepa misstag om och om igen. Exemplet är hur Lars Ohly säger att han vill att man inte skall föra en debatt med Sverigedemokraterna. Jag tror inte att Ohly tror på detta själv utan problemet är att han kan helt enkelt inte hålla käft när det finns tillfälle att sticka ut hakan. Vänsterns strategi att bete sig som en obstinat tonåring är märklig men inte direkt något nytt knep de använder nu när Alliansen rule the nation, halsstarrig verksamhet har de alltid utövat och i slag med Mp det som kanske sammanfattar vad som (om det ens finns) kan betecknas som det svenska lynnet; att klaga på ett lite fisljummet vis. En rasistisk agenda bygger på att de personer som den vänder sig till inte har kunskap om humanistiska värden och genom en fortsatt mörkläggning av divergerande åsikter - Vänsterns taktik att sticka huvudet i sanden ("om vi låtsas om att de inte finns kanske de försvinner av sig själva") har aldrig fungerat för de som inte har vuxit upp med medmänsklighet som en del av barndomen kommer att svälja de simpla människornas åsikter och vända sin misstänksamhet mot det som bryter det invanda mönstret; från samhällsplanering i form av stadslandskapets utformning till de främmande horder som avviker med en mörk hudfärg, annan klädstil än vad som lanseras av H&M, en religiös övertygelse eller helt enkelt för att de talar med en brytning. Genom frånvaron av utbildning och avsaknaden av en arena för debatt kan främlingsfientlighet växa som mögel vid köksbord och i vardagsrumssoffor men den okunnige skyr inte detta mögel utan äter det med förtjusning för det stärker den egna identiteten och det stärker gruppens identitet - för om det inte finns någon som säger emot måste det vara en allmänt accepterad åsikt och i Sverige säger man inte emot det som är allmänt accepterat! Därför kan rasismen gro och därför kan äldre kvinnor jobba för lägre lön än sina manliga motsvarigheter som utför samma arbete. Det är därför man inte kan bete sig som en jävla barn när man arbetar som politiker!

Det är mycket som gör att jag är lycklig och ser en ljusning varje dag i mitt liv. Bland annat handlar det om inställning! Pengar är papper! Det är inte vad som gör mig lycklig. He's a complicated man. But no one understands him but his woman.

Den där tokrolige engelsmannen som bjuder på te när man besöker The Bookroom skall flytta hela verksamheten från Umeå. Det är sorgligt; den enda attraktionen med stadsdelen Berghem försvinner. Nåja, jag lär väl fortfarande köpa min sojamjölk på Ica och dricka Château Neuf du Papen på Rött, men det blir inte detsamma utan den där bokhandeln.