Outfit faux.

Att inte sälja in mig - eller snarare den här bloggen - som en framgångssaga kanske verkar konstigt med tanke på den potential till just detta som genererats de senaste trettio och ett halvt åren med start i Uppsala den tjugosjunde oktober. Men jag tog mig en stund till att reflektera över mitt förhållande till det här och jämförde min egen inställning med vad andra människor skriver om. Den praxis som ligger till grund för mycket av den dagboksinformation som jag läst verkar vila på regler som är beskäftiga och krampaktiga, men det verkar likväl vara en merit att vara sakkunnig i populärkulturella frågor. Fast det går väl å andra sidan hand i hand, om nu populärkultur och ungdomskultur är synonymer, och det får man väl nästan säga kan vara fallet. I ett tidigare inlägg här på denna sidan gjorde jag mig lustig över fascinationen med mp3-spelare och varför man väljer att meddela andra om vad musik som avlyssnats under den gångna dagen. Det finns även en annan typ av menlös information på display av vad som verkar vara intelligensreserven här i landet, men för att inte pissa på andra utan att ge den vardaglige dumbommen chans att slå tillbaka så listar jag nu min egen garderob som jag bär denna lördag, vid den tid då jag cyklade iväg till jobbet.

Acne jeans
Filippa K långärmad bomullströja
Ted Baker cardigan
Tipster kavaj
Le Coq Sportif skor

Det är så härligt att förmedla detta, och det berättar ju verkligen fuck all om mig.

Här i Velour kavaj, Abercrombie & Fitch skjorta och Mylord slips.

Jag definierar mig hellre inte alls än genom populärkulturell och flamboyant självhävdelsefixering. Gärna med stil, dock.