april 26, 2007

Die neue sachlichkeit.

Blev tipsad om att Aftonbladets lokalt orienterade sida på nätet har en undersökning på gång som handlar om Umeås fulaste byggnad, där läsarna får skicka in sina förslag på vilket arkitektoniskt missgrepp som är lämpligt att hänga ut till allmänt åtlöje. Att låta lekmän säga sitt om hur byggnader designas utan något insikt av branchen känns som ännu ett projekt att på ett populistiskt sätt fylla människors missnöjeskvot, för Umeå saknar verkligen inte fula hus. Det är faktiskt en av de fulaste städerna* i Sverige. Men om jag får ta mig friheten att anta vad den genomsnittlige invånaren tycker om stadens hus så finns det några objekt som kommer att nomineras.
  • VAB-huset

  • Kronofogdemyndigheten

  • Ålidhems centrum

  • Hotell Skandic Plaza

  • Noliahallarna

  • Åhlénshuset

  • Centrumhuset

  • Parkeringshuset Parketten

  • Norrlandsoperan
Själv skulle jag lägga min röst på IKSU träningscentrum. Förvuxna baracker vars funktionsduglighet lämnar knappt utrymme för estetik.

En fröjd för ögat?

Men vad gör det om vi enas kring ett hatobjekt? Förra året röstades Handelsbanken vid Rådhusparken fram som det vackraste huset, vilket jag är beredd att hålla med om. Men var ligger nyttan i att jämföra eklekticism, nygotik, funktionalism, eller egna hem-byggen? Symptomatiskt för samhället, säger kanske vän av ordning, men jag vill ändå kritisera denna lättköpta väg till sensationsmakeri genom att påstå att det betraktande ögat inte kan göra distinktionen mellan god och dålig smak när den egna kunskapen är rotad i en annan okunnig människas åsikter. Men det är väl den nya tidens anda. Den nya sakligheten - det är groteskt, satiriskt och påfallande realistiskt att leva.

* Kriteriet för stad i detta fall ligger på minst 110.000 invånare i kommunen varav minst 75.000 i den faktiska tätorten.

9 kommentarer:

Clara sa...

värst vad du klagar nils. jag tycker umeå är en vacker stad, inte minst tack vare den stora starka älven som delar staden i tu. dessutom är det väldigt grönt på somrarna tack vare de tusen och åter tusen björkarna och stadsnära parkerna, och så finns det faktiskt en hel del vackra äldre trähus. just centrumkärnan kanske inte är så vacker, men den är inte fulare än centrumkärnan i alla andra medelstora städer i sverige som även dem utplånades och återuppbyggdes på 60-talet.

om jag bortser från ditt kriterium om vad som utmärker en stad så skulle jag säga att eslöv är fulast. det säger även min artikekturlärare. bara gråbruna sextio- sjuttio- och åttiotalsbyggnader i raka led. huh.

Nils sa...

Jo, om man bortser från sådana saker.. jag har även hört att Borlänge skall vara en hemsk upplevelse.

Jag får väl krypa till korset och inte kalla Umeå för den fulaste staden, men jag tycker fortfarande att kontrasten mellan vanliga nyttobyggnader och arkitektritade pärlor är en skam för allt vad stadsplanering heter.

Emma sa...

Jag röstar på Plaza som fulast, i jämförlse med det är till och med Åhlénshuset charmigt.

Clara sa...

åhlénshuset är väl ingen pärla men däremot är domushuset, eller numera mvg, en bortglömd skönhet. självaste vår stolthet stig lindberg har ju smyckat fasaden.

umeås smutsfläck tycker jag är att de tog bort verandan framför stora hotellet och ersatte den med en trist parkering. whut?

Nils sa...

Jo, men det var ju inte igår som det hände...

Emma sa...

Clara jag tycker ju inte heller att åhlénshuste är en pärla men om man jämför med plaza, då är ju alla de där bruna fula 60-talshusen hundra gånger bättre. Har du tänkt på hur det ser ut när man kommer in i stan från teg och så uppenbarar sig det där gräsliga skitfula hsuet framför en, och man ba: å, vad fint umeå inte är. Det är ju så stort och fullt att man kanppt kan titta på den vackra älven för man trollbinds av det, typ som när det har varit en olycka och man bara måste gå dit och titta.

Emma sa...

Jag är tydligen skitdålig på att stava. Särskilt huset.

Nils sa...

Emma, jag har överseende med dina tillkortakommanden. Och jag håller med, framför allt fasaden mot älven av Plaza är inte någon fröjd för ögat. Däremot tycker jag att varken Åhlénshuset eller t ex Parketten är direkt fula. Domushuset är fint, men mycket tack vare Stig Lindbergs keramikrelief, som Clara var inne på. Jag tycker förresten att alla träd på Ön drar ned intrycket av Umeå inne i stan, när man sitter vid älven. Det skulle vara lite mer La Grande Jatte över Ön, det vore fint.

Clara sa...

ooh la grande jatte, det är jag med på. en stor park där lyxprostituerade kan frottera sig med överklassen.