No more whoring for cheap thrills.

Ibland får man ta död på en ism för att ge plats för något som inte ger dåliga vibbar så fort den tidigare kulturella strömningen kommer på tal. Jag ger nu blanka fan i denna avart av kommunikation. En fräschör av ny mekanisk framåtanda, där faktiskt den publicerade texten kommer att ha ett egenvärde mer än denna egalitära balansgång mellan menlöshet och fullkomlighet. I bid you good day.

Magisterstrasse 11

Sista strofen.

På fredag är det slut. I och för sig har vi inte varit vänner som umgåtts varje dag, men jag har inte någonsin tyckt illa om dig och tänker på dig ganska ofta. På fredag finns du inte längre. Jag har en klump i magen.

Higher learning?

Efter att man under början av augusti månad lämnat staden för sydligare breddgrader på Sveriges baksida (västkusten) är det inte med någon speciell hemlängtan som Umeå nu dragit hem en till sitt illaluktande...sköte? Avskyn för staden bekräftas så fort man rör sig bland andra människor. Men jag orkar inte raljera över hur bönderna förstör min omgivning. Istället ger jag i oavkortad form ett citat från Benny Karlsson, som i förra veckans nummer av en lokal gratistidning skrev följande krönika:

Hur skall vi få fler att flytta till Umeå? Well. Ja, vad är det för folk vi vill ha? Om man nu vill göra seriös marknadsföring så skall man först kolla upp stadens IDENTITET. Vad är det vi kan stå för, vad är det vi erbjuder, vad kan vi visa upp?
Det är nog många som tycker att Umeå borde stå för KULTUR och BILDNING. Ja, tror det gör man i kyrkan, för hur ser det ut egentligen?
Ursäkta en grumpy old man (men jag har rätt att vara kinkig ibland) så tycker jag att man verkar göra ALLT just nu för att Umeå ska framstå som VÄRSTA BYHÅLAN.
Ta den här beachvolleyn som var i helgen mitt på torget. Där kunde man se en gigantisk plastpresenning på ett staket där det stod: "Umeå C för ett attraktivt och levande centrum". Tjena. Denna gigantiska plastpresenning dolde alltså hela evenemanget - tillsammans med svart plast - runt resten av showen. Vad var då meningen med att ha den på torget? För duvorna på Åhléns tak eller?
Jag har aldrig sett fulare layout på ett evenemang sedan jag såg strippan Miss Juanita uppträda på surströmmingsnatta i Övik i slutet på 60-talet, men hon kunde man faktiskt SE. Kombinationen staket, presseningar och alla torgstånden som trängdes omkring evenemanget: VÄLKOMMEN TILL FULTRÄSK CAMPING!
Discodunket därinne kompletterades samtidigt av en MOTORSÅGSMASSAKER strategiskt placerad utanför BIBLIOTEKET (vår lugna oas mitt i stan) och nog fick vi ett levande city så det räckte. Att placera evenemanget göra skulptur av trästock i 180 decibel precis utanför biblioteket är kanske en bra signal om att Umeå skall bygga en shoppinggalleria där inne. Du, vad är det för fel på gokarthall? Skjuthall?
Men hade det funnits en gaykör här kunde dom gärna fått medverka med Monthy Pythons Lumber Jack Song. Eller om vi fick höra ledmotivet till Twin Peaks.
Visst gillar jag också cruising med amerikanska dollargrin som fick köra runt, runt samma Rådhusesplanad när sommaren startade. Och visst. Nog kan jag stå ut med packade raggare som vältrade sig som valrossar i biblioteksfontänen och att alla gator i innerstan var fullständigt nedfläckade med oljespill - men var är filmen om detta som borde gå på Youtube?
Om nu Umeå skall framstå som en bullrig, smaklös och slamrig håla. Låt oss göra ännu mer av det! Ut med folket från Beijers, K-rauta, Bäcklunds och Clas Ohlson. Töm kontoren i offentliga sektorn och låt FOLKET få se Chippendales lättklädda grabbar handskotta resten av gågatan och riktigt tunga bikinibruttor gunga loss över de pneumatiska borrarna. Eller varför inte ha en rejäl traktorpulling mitt inne i city?
Nolia, Diggiloo, Citykalas och hela syskonskaran kring Pernilla Wahlgren, på olika scener. Ibland undrar jag om det finns någon ANSVARIG för alltsammans. Är det nån som har fattat att Umeå är en stad vars kreativa motor är UNIVERSITETET vilket nu hotas när universitetskanslern börjar prata om endast ETT universitet i Norrland. Det är nog inte rätt signaler som sänds ut när man säger tvärnej till Krister Olsson och arkitektbyråer som världsledande Snöhetta och säger JA till Broparkens Playa & Bajamaja. Godmorgon!

Min systers kompis sambo, som numera bor i Uppsala, kommenterade sitt senaste besök i barndomsstaden med att det knappast är värt att åka hit. Jag som bor här blir mindre och mindre sugen på att fortsätta göra det. Skönt att universitetet börjar snart så man kan lura sig själv att allt inte är skit.

Un salaud et imbécile crétin.

När det värker inte bara sådär generellt i det område av kroppen som populärt benämns huvud utan mer precist i kraniumet, som att frånvaron av normvärdet för mjölkintag har underskridits och att svenska bönders stora lögn om relationen mellan mejeriprodukter och hälsa faktiskt har något substans; då sätter jag mig efter en tids frånvaro framför den förjävliga blogg igen.

Sommar... prestationångest att bli brun (solbränd) för det är något slags måttstock på ens värde som människa under denna hatade årstid. Som jag idag spenderade någon timme av nere i city. Med avsmak för människor i läskigt korta shorts och i vissa fall bar överkropp är det inte någon idé som mäts i mått och adjektiv så som underbart, fantastiskt eller ens en grandios upplevelse. Sällskapet höll som vanligt hög klass men å andra sidan har jag inte kompromissat med valet av womanhood för mitt (vårt) förhållande. Så hon är ju att räkna med, så att säga.

Jag behöver bara ett andingshål, igen. Därav bloggen. Kan inte alla människor som bär Crocs skjutas?

Internetanvändande innebär tyvärr även (i förvirrade ögonblick) ett stundtals läsande av den elektroniska versionen av kvälltidningsjournalistik. Expressen skrev att en modern demokrati inte kan ha en stadschef vars post går i arv. Sverige, Danmark, Norge, Storbritannien, Spanien, Belgien, Holland. Det finns fler länder. Alternativet att premiärministern får representera landet är helt besinningslöst skrämmande. Tänk Mona Sahlin som tar emot andra länders dignitärer. Hon kommer att göra det med Crocs på fötterna, dessutom. Skjut, skjut, skjut, skjut, ksjut, sjdkaf, assku, fkfjaj, fjklfaghjkasdghfsdhgfjh bajs. Behöver bara en ventil. Bloggjävel...

Return of the mack.

Igår cyklade jag bort till Västerhiske och träffade min syster. Reflekterade ännu en gång hur Jockum Nordström och Karin Mamma Andersson saknar känslor i sitt konstnärskap. Ungefär som när ett barn gör potatistryck på en t-shirt - man förstår processen men vill inte veta av resultatet. Motsvaras i vuxen ålder av att måla ett trapphus med tekniken att stänka färg i en kulör annan än den som väggen är målad i för att skapa ett abstrakt mönster.
Och snart kommer den där lille jäveln hem. Kul vecka detta!